Historien om Hörle Herrgård

1659 hade Justus Baak fått rättighet att bygga stångjärnhammare vid fallet i Hörle. Järnet kom från Taberg. Efter Justus Baaks död blev Heinrich van Lindt delägare för att 3 år senare, 1708, bli ägare till både Hörle och Taberg. 70 år gammal, 1726, gifte han sig med Anna Margareta Lilliecreutz, hovrättsrådsdotter från Jönköping, och planerna på att bygga en ståndsmässig bostad i Hörle inleddes. 20 år senare var byggnaden klar.

Ansvariga för byggnadens tillkomst var tre män och en kvinna. Anna Margareta Lilliecreutz hade tre äkta män – Hindrich van Lindt ägare av Hörle Bruk och Tabergs bergslag var hennes förste man och den som köpte grunden för huset. Peter Brouwer, andre mannen, byggde huset och tredje mannen, Gabriel von Seth – statssekreterare och senare Riksråd och friherre, fullbordade det 1746.

 

Efter en lång historia som finns väl beskriven i en mängd litteratur, flera skrivna av fil.dr Ingrid Böhn-Jullander, så fick Hörle bruk och herrgården 1938 norska ägare. Familjen Böhns äldste son, Håkon, skickades till Sverige som disponent för AB Hörle Bruk. 1940 gifte sig Håkon Böhn med Ingrid Jerdén och tillsammans fick de fyra barn, Margareta, Rolf , Solveig och Jens. Hörle herrgård finns än idag i familjen Böhns ägo via bolaget Hörle Herrgård och Skogar AB.

Herrgården har genomgått tre större renoveringar, en under slutet av 1800-talet då bl.a. köket flyttades upp i huvudvåningen från souterrainvåningen och huset målades vitt samt flera rum fick uppdaterade ytskikt. Under 1940- och 50- talet genomfördes en del moderniseringar av framförallt VVS för att möjliggöra boende för en barnfamilj.

Under början av 1990-talet  genomgick huset en omfattande restaurering, främst exteriört där fasad och fönster återställdes till originalskick. 1992 blev Hörle Herrgård byggnadsminnesförklarad. Under 2016-2018 har en omsorgsfull och omfattande restaurering skett interiört och alla rum har fått tillbaka sin forna prakt från 1700- och 1800-talet. Målet har varit att i möjligaste mån återskapa huset till sitt ursprung från mitten av 1700-talet, men även återge inslag från den stora renoveringen i slutet av 1800-talet. Arbetet har skett i samråd med Länsstyrelsen i Jönköping.